Den kritiske R Griffith erkänner således att McCarthys dumdristiga anklagelser mot människor som endast varit i kontakt med kommunister kanske var ett oundvikligt resultat av 1930-talets folkfrontstaktik, där ickekommunistiska vänsterorienterade gick samman med kommunister om att stödja en lång rad frågor.
Tyvärr var han otillåtet slarvig i dokumentationen av detaljer i sina anklagelser, vilket ledde till att hans politiska karriär krossades.
Han hänvisar till att bara omkring en procent av amerikanerna betraktade "oamerikansk verksamhet" som ett hot.
Roveres slutsats är att McCarthy blott var en oseriös äventyrare, som betraktade politik som ett gyckelspel.Just nu håller jag på med att samla in fakta inför en arikel jag ska skriva.Och vad gäller synen på honom som människa har nya forskare fällt omdömen, som diametralt skiljer sig från de hävdvunna.Det var också 1947 som hans kritiker gjorde sina första misstag.Han hade alltså många fel i detaljer, men rätt i de stora dragen.Då Eisenhower slutligen fann McCarthy för besvärlig lät han arrangera de så kallade McCarthy-förhören 1954.I över tjugo år var den inbitne McCarthymotståndaren Richard Roveres biografi Senator Joe McCarthy (1959) den enda samlade beskrivningen av McCarthys liv och gärningar.Här ska därför några av de mest förkättrade slutsatserna tas upp till granskning.Det gjorde honom till en bruten man, och han dog endast tio år därefter som "den ensammaste mannen i världen".1982 kom så äntligen en omfångsrik och vetenskapligt fullödig biografi av den liberale historieprofessorn eeves.Både Reeves och den prisbelönate McCarthy-experten Robert Griffith skriver att Eisenhower vid varje tidpunkt ögonblickligen kunde ha stoppat den ivrige senatorn.




Ville avhjälpa bostadsbristen, redan under sina första år som senator, 1947, kom dessa tendenser till uttryck.De vänsterorienterade beskyllde honom för att sitta i knäet på fastighetsmäklarlobbyn, och de högerorienterade ansåg att han med sina angrepp på fastighetsspekulanter "satte landet i en rysk tvångströja".McCarthy hade emellertid ett flertal gånger före den (och alltså också före den 9 februari 1950 då han höll sitt första berömda antikommunistiska tal) beskyllt motståndare för att var kommunister i det fördolda.Då tog McCarthy sig an uppgiften att kämpa singalesiska sex på nätet för att den sockerransonering som införts på grund av kriget skulle upphävas.Det är därför jag säger att jag inte kommer att förelägga detta offenligt med mindre än att senaten kräver det.".Denna ovilja mot de stora sociala programmen under Roosevelt och Truman vann genklang bland många som ansåg att friheten var hotad.Den framträdande Asienexperten O Lattimore, som McCarthy kallade kommunist, hade faktiskt bland annat försvarat Stalins skådeprocesser, och en annan anklagad, domaren D Kenyon, som hade haft förbindelse med tjugofyra kommunistiska frontorganisationer, hade överhuvudtaget inte blivit undersökt av lojalitetspanelen.Han var inte av den materia som diktatorer görs.De påpekar också att det faktiskt var hans motståndare i senaten som tvingade honom att offentliggöra namnen på de misstänkta.Framför allt hade han ingen utopi.
Anklagelsen mot armén visade sig snart felaktig.
Faktum var att senatorn blev uppmärksammad på sockerbristen när han talade med husmödrar som inte kunde sylta.



"Det fanns ingen märkbar politisk vinst att hämta ur denna envisa kamp.
Vänlig även mot motståndare, det var i många år en odiskutabel McCarthy-myt att senatorn med kall beräkning hade beslutat att utnyttja kommunisthotet för att bli återvald 1952.
Han gjorde en stor insats, men blev fånge mellan socialistiskt orienterade demokrater och doktrinära republikaner som avvisade all offentlig finansiering.

[L_RANDNUM-10-999]